Smörgåstårta och insikter
I helgen var jag hos Malin och vi tog en tur till Martin för att hjälpa honom med smörgåstårta till hans sons kalas.
Oj, oj, oj om vi någon gång kan göra saker normalt skulle vi alla bli förvånade.
Skrattade så tårarna sprutade. Martin och Magus skulle fixa middag medan vi ordnade med tårtorna.
Potatis flög i köket när Martin skulle visa sin nya, "braiga" gadget..
Den är säkert jätte bra om man gör rätt.
DET GJORDE INTE MARTIN!!
Vilket narturligtvis slutade med att potatisen flög och maskinen åkte i soporna.
Smörgåstårtorna blev iallafal jätte fina och förhoppningsvis lika goda.
Mycket improvisation för en kallskänka och en kock. Men i vårt försvar hade Martin (som är bilmekaniker) handlat "Massa gott" att ha i...
Nåväl när de var färdiga att vila över natten gjorde Malin och jag det samma.
Eller, nää.
Vi gick hem till henne och korkade upp en flaska bubbel.
Sen satt vi till 2,45 på natten och pratade om allt möjligt.
Mycket kretsade naturligtvis kring den mystiska sjukdom jag har som vi ännu inte vet vad det är.
Det är verkligen knepigt det där med kroppen.
Jag känner mig inte sjukare än vanligt. Det är inget jag som jag själv skulle upptäckt om det inte var för standardproverna på akuten.
Alltså, är jag egentligen sjuk då?
Läkarna säger att jag har galet dåliga värden men att de inte kan säga vad som är fel.
Bara ATT något är fel.
Söndag fick det bli en sväng tillbaks till Martin för att dekorera smörgåstårtorna..
Skrattade vi kvällen innan var det inte lugnare nu...
Grädde och ägg hamnade lite fel när vi "sköja te de"
Resultaten ble bra även om jag bara har bilder på dem när kalaset hade börjat....
Jag som inte längre klarar att äta bland okända eller ytligt bekanta drog som en avlöning innan klaset börjades så jag vet inte vad de smakade.
Åkte och hämtade dottern hos hennes kompis. Passade på att ta en kaffe med kompisens föräldrar och berättade om den utredning som pågår.
Tror att det är viktigt att de har den informationen då våra döttrar är som två tummar i en röv.
De har verkligen funnit varandra. Eftersom de bor mer eller mindre halvtid här halvtid där så tänker jag och Katarina (mamman) att om vi ska kunna hjälpas åt att stötta tjejerna på ett bra sätt så måste vi dela sånt.
Är lite extra skönt för mig som är ensamstående med mina 3 barn (ungdommar)
Barnens pappa finns som helgpappa till yngste och går på bio med äldste...
Han och dottern funkar inte alls. Han har krav efter 6 år som frånvarande som hon vägrar ställa upp på.
Jag som anser att barn ska våga säga sin åsikt och stå på sig i sin sak accepterer att hon inte vill vara där.
Trist bara att deras relation pga detta är väldigt trasig..
.
Hmm, det där blev en insikt jag nog haft men inte sagt högt innan...
Ska nog ta en promenad nu, behöver nog fundera över hur jag egentligen känner inför
att det är så för min älskade prinsessa..
